Musik: Rule 62

Whitney Rose lånar titeln till sitt andra studioalbum från tolvstegsprogrammets regel om att inte ta sig själv på för stort allvar. Det är träffande. Ty mycket lite här formuleras med större eftertryck. Annonser

Musik: Sky trails

Inte ens den bäste siare hade kunnat förutspå att David Crosby 2017 skulle vara den mest intressante av de kinkiga Laurel Canyon-killarna. Nu har sjuttiosexåringen spottat ur sig tre soloalbum på fyra år, fler än vad han har mäktat med på tre decennier.

Musik: Centralmassivet

Thåström är som en smartphone, varje inkarnation innebär små på ytan obetydliga tweaks av hård- och mjukvara, som alltjämt gör stordåd för prestandan.

Musik: Dripping Springs

Joana Serrat har stundtals känts som en americanans Enya – för all del kompetent men med en tendens att premiera atmosfär framför musikaliskt kött.

Musik: Hallelujah anyhow

Det vilar en flyktighet över MC Taylors sjunde studioalbum, eller måhända jäktad angelägenhet. Ty inte sällan fordrar dystra tider snabb handling.

Musik: Åtminstone artificiell intelligens

Ombytligheten är kanske Mattias Alkbergs främsta styrka. Förmågan att svinga fritt mellan uttrycken men ändå förmå låta omisskännligt Alkbergsk har han burit med sig genom hart när hela karriären.

Musik: We’re not going anywhere

När Jason Isbells försök är fegt stelbenta och Springsteens ännu obefintliga kommer de skarpaste ansträngningarna att skärskåda Donald Trumps Amerika från de någorlunda marginalerna.

Musik: Hitchhiker

Av Neil Youngs förlorade album är Hitchhiker kanske det mest efterlängtade. Entusiasten har förstås hört de flesta sångerna från sessionen, men versionerna här har aldrig letat sig ut ur arkiven.

Musik: A deeper understanding

Adam Granduciels recept sitter. Varje album har varit en stegring upp och in i en större musikalisk existens. A deeper understanding  är inget undantag. I ord och ton är det ett album lika familjärt och vidöppet, som hemsökt och i grumlig eftertanke försjunket.

Musik: Trinity lane

Lilly Hiatt verkar inte i någons skugga. Självklart och chosefritt karvar hon sin nisch  i en välbefolkad musikalisk fåra.

Musik: Poor David’s almanack

Dave Rawlings tredje album i eget namn är ett prydligt syskon till 2015 års Nashville obsolete. Den suggestiva berättarkraften är här ersatt med ystra stunder vid lägerelden, i goda och för all del välspelande vänners lag