Kritik, Musik

Musik: From A room: Volume 1

Rösten är halva, ja stundtals hela, grejen. Chris Stapleton äger ett sagolikt själfullt rasp, som ett sandpapper mot själen. Den tar artistens redan slipade brukscountry med södersoulig rocktouch till ytterligt njutbara nivåer.

För nog är det så att Stapleton egentligen trollar ganska lagom med traditionens grundläggande beståndsdelar. Formspråket är välbeprövat, utan tvära kurvor. Men artisten äger också ett låtskrivarsinne bortom det rent hantverksskickliga.

Broken halos, Either way (en skarp omladdning som tar tillbaka sången från Lee Ann Womack), och Second one to know, är som den stora merparten sånger här oklanderliga.

Dave Cobb ger albumet (som titeln signalerar inspelad i klassiska RCA Studio A) en lyhörd och allt annat än påträngande produktion, som lyfter de absoluta väsentligheterna till ljuset – slitstarka kompositioner och en röst omöjlig att värja sig mot.

Mark Andersson

Chris Stapleton – From A room: Volume 1 (Mercury/Universal)

Annonser
Standard

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s