Kritik, Musik

Musik: We all want the same things

Craig Finn fortsätter att skriva noveller från marginalerna – kärva små narrativ om människor stundtals på botten, stundtals längre ner, oftast på gränsen i något slags socialt amerikanskt limbo.

Artistens särpräglade förmåga att kärnfullt formulera utsnitt ur levda liv är intakt. Han gör det genom stilla reflektioner, ibland i tvära rockexplosioner, alltid mångordig och påfallande träffsäker i skärskådandet av sin samtid.

Måhända är handlaget här stundtals väl behagfullt, som att Finn har blivit något för bekväm i sitt språk. Men det förtar alltjämt mycket lite av den nerv som bor i det spänstiga komponerandet.

Craig Finn berättar njutbart och gripande i förträffligt målande sånger som, efter den gamla Springsteenska devisen där verser är blues och refränger är gospel, förmår att ljuda trösterika mitt i det vilsna varandet.

Mark Andersson

Craig Finn – We all want the same things (Partisan/Border)

Advertisements
Standard

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s